Borgarklass.html



Denna artikel innehåller inga källhänvisningar. Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.

Borgare var ursprungligen personer med burskap, det vill säga som hade rätt att bedriva näringsverksamhet, hantverk och handel i staden som de var verksamma i. Man kunde i vissa fall i stället erlägga så kallad burskapsavgift. Oftast var de borgare i städerna där de bodde men ibland kunde de vara gäster. Ordet borgare kommer av det tyska ordet Bürger, "borginvånare". Under medeltiden använde man i stället oftast begreppet byaman. Den kvinnliga motsvarigheten till borgare är borgerska. Dessa borgare kunde vara fattiga fiskare eller rika bankägare; det var inte en fråga om framgång eller status utan om verksamhetsform.

Borgaren hade rätt att delta i stadens beslutande organ och dömas efter stadslagen. De förvaltade dessutom kyrkan, betalade förmögenhetsskatt, Borgerlig tunga, men organiserade också stadens brandskydd, nattvakt och försvar.

redigera Borgarståndet

Borgarna utgjorde i de flesta europeiska stater ett av stånden, borgarståndet.

I Sverige var troligen borgarna representerade redan vid Arboga möte 1435. Borgarståndet utvaldes av borgmästare och rikets städers råd. De höll sina ståndsmöten åtminstone från 1582 i Stockholms rådhus vid Stortorget. Systemet avskaffades i representationsreformen 1866.

Vid industrialiseringen blev borgerskapet allt rikare och fick mer makt. På 1800-talet infördes näringsfrihet i Sverige.

redigera Annan betydelse

I modern svenska är ordet borgare också liktydigt med sympatisör till något av de fyra borgerliga partierna och anses ha pejorativ klang. Betydelseförskjutningen beror till en del på de borgerliga partiernas fokusering på näringslivet. Inom kommunistisk terminologi medlem av bourgeoisien, "borgarklassen", kapitalisterna.